Modulen måste moduleras med signal för att fungera normalt, vanliga fasta kodningsenheter som PT2262/2272, så länge de är direktanslutna är det väldigt enkelt, eftersom det är ett speciellt kodningschip, så effekten är mycket bra, och överföringsavståndet är mycket långt.
En annan viktig användning av modulen är att samarbeta med mikrodatorn med en chip för att uppnå datakommunikation, för närvarande finns det vissa färdigheter:
1. Rimlig kommunikationshastighet
Den maximala överföringsdatahastigheten för datamodulen är 9,6KBs, vilket i allmänhet styrs till cirka 2,5k, och för hög datahastighet kommer att minska mottagningskänsligheten och öka bitfelsfrekvensen eller till och med misslyckas med att fungera alls.
2. Rimligt informationskodformat
När mikrokontrollern och modulen fungerar definierar de vanligtvis sitt eget överföringsprotokoll, oavsett vilket moduleringsläge som används, är informationskodformatet som ska överföras mycket viktigt, vilket direkt kommer att påverka den tillförlitliga överföringen och mottagningen av data.
Kodgruppsformatet rekommenderas
Ingress + synkroniseringskod + dataram, längden på ingressen bör vara längre än 10 ms för att undvika bakgrundsljud, eftersom den första biten av data som tas emot av den mottagande modulen är mycket lätt att störa (dvs. nollnivåstörningar) och orsaka det mottagna datafelet. Därför kan CPU-avkodning användas för att lägga till några förvrängda koder före dataidentifieringsbiten för att undertrycka nollnivåinterferens. Synkroniseringskoden används huvudsakligen för att skilja den från ingresskoden och data. Det finns vissa egenskaper som gör att programvaran kan identifiera synkroniseringskoden genom en viss algoritm och förbereda sig för mottagen data.
Dataramen ska inte vara en returkod som inte är noll, än mindre lång 0 och lång 1. Använd Manchester-kod eller POCSAG-kod, etc.
3. Störningen från en-chips mikrodator till den mottagande modulen
Det är i allmänhet normalt när enchipsmikrodatorn simulerar 2262, men enkelchipsmikrodatorn simulerar 2272 vid avkodning, det visar sig vanligtvis att fjärrkontrollens avstånd förkortas mycket, detta beror på att frekvensmultiplikatorn för klockfrekvensen för enkelchips mikrodator kommer att störa mottagningsmodulen, den elektromagnetiska interferensen hos enkelchipsmikrodatorn i 51-serien är relativt stor, 2051 är något mindre och PIC-serien är relativt liten, och vi måste vidta några anti-interferensåtgärder för att minska störningar.
Till exempel drivs enkelchipsmikrodatorn och fjärrkontrollmottagningskretsen av två respektive 5-volts strömförsörjning, och mottagningskortet drivs av enbart en 78L05, och klockområdet för mikrodatorn med ett chip är långt bort från mottagningsmodulen, vilket minskar arbetsfrekvensen för mikrodatorn med ett chip och lägger till skärmning i mitten.
Det är bäst att göra en isoleringskrets när den mottagande modulen ansluter till 51-seriens enkelchipsmikrodator, vilket bättre kan stävja den elektromagnetiska störningen från enkelchipsmikrodatorn till mottagningsmodulen.
När den mottagande modulen fungerar är utgången i allmänhet en högnivåpuls, inte en DC-nivå, så den kan inte testas med en multimeter, och en lysdiod kan anslutas i serie med ett 3K-motstånd för att övervaka utgången status för modulen under felsökning.
När den trådlösa datamodulen och PT2262/PT2272 och andra speciella codec-chips används är anslutningen mycket enkel, så länge den är direkt ansluten är överföringsavståndet idealiskt, vanligtvis mer än 600 meter, om det används med en enda -chip mikrodator eller mikrodator, kommer den att störas av klockan på enkelchips mikrodator eller mikrodator, vilket resulterar i en betydande minskning av överföringsavståndet, och det allmänna praktiska avståndet är inom 200 meter.